GÅRDAGEN
Fram tills igår klockan 18:00 så var mitt och mina rumskamraters liv ingenting, det var en fjärt (fast det är det fortfarande om man jämför med mannen vi träffade, anyways). Vi skulle handla alkohol på vårat lokala Tesco och jag var sist ut så tjejerna väntade på mig utanför dörrarna. När jag kommer ut ser jag Emilys blick, som att hon hade sett ett spöke. Det var inte ett spöke hon hade sett, det var Brian May, gitarristen i Queen, 25% av Queen, mannen som har varit med och skrivit Bohemian Rhapsody. Eftersom att vi hade gått ut från affären och han var kvar där så väntade vi utanför affären tills hans kom ut. Sen fick vi en varsin kram och en bild. Det var STOOOORT. Helt lyriska typ sprang vi hem, satte på våra favoritlåtar av dem och delade med oss ögonblicket på alla tänkbara sociala medier.
SEDAN kom våra Hammersmith tjejer och vi drack och drack, lekte, dansade, sjöng, och det var inte förens 02:40 som tre av oss hamnade på KOKO och ungefär tre timmar senare så låg vi döda i sängen, jag med en ond fot. Jag trampade så in i helskotta snett, inte en gång, två gånger!! alltså så jävla snett. Smärtan slog mig dock idag och inte igår. Så idag när jag vaknade och skulle hämta vatten ramlade jag typ så Frida fick hämta åt mig hahah. tror min fot var chockad. Så nu haltar jag omkring här hemma. Skypade med mina fina päron och min mamma gav mig råd om vad jag skulle göra, och jag känner henne så väl så jag visste att hon skulle säga "linda in benet hårt och sen kommer det att gå över" och mamsen brukar ha rätt:)
